I veckan var jag på humanisten och filmade med mina vita handskar. Jag tog på mig ansvaret att sortera ett antal böcker på tidskriftsavdelningen. Som en uppvärmning sorterade jag tidskrifter om etnologi för att sen ta mig upp till Handskriftsavdelningen. Där stod den, skåpet fullt av små lådor med små kort sorterade och arkiverade med största noggrannhet. Till skillnad från resten av universitetsbiblioteket får man inte bara klampa in på handskriftsarkivet och låna handskrivna lappar som man vill. Lapparna, böckerna och tidskrifterna där är förvarade bakom stängda dörrar och det du möts av och ställs inför innan ett eventuellt lån ens kommer på tal är en stor möbel med lådor märkta med bokstäver. I alfabetisk ordning finns små kort där författarna till de olika handskrivna texterna är skrivna och ev. plats och kort om innehållet står under. Jag fastnade fullständigt vid att utan att kunna se den faktiska samlingen såg jag hur ordentlig, viktig och utbredd den är. Sanningen är att alla dem texterna som lapparna representerar kanske varken finns eller är samlade på samma ställe, det är nog ingen som kollat. Trots detta så tror vi på det. Jag återkom och kände arkivariens makt.
Idag köpte jag den här
I denna ska jag arkivera min samling i bokstavsordning. Det som står i den ska hanteras med samma respekt och självklarhet som samlingen på UB. Allt som tas på så stort allvar blir sanning och fakta, riktigt och faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar