Tanke

Ska man kunna beställa fram ett minne ur arkivet?

I känslan av att vara mitt i, en bit ifrån slutet som är lugnet, hjälps jag av tanken att kunna dyka ner igen under 500-kursen. Dyka ner till samma plats efter ett ofrivilligt steg tillbaka för analys. Trots den obehagliga känslan av att pausa när man kommit igång förstår jag hur det kommer kännas att gå tillbaka på en redan upptrampad stig och kanske upptäcka en snigel, en sten eller orörd gren som jag missat att lyfta på, vända och vrida eller beundra.  

Att börja tänka på utställning kom lite som en chock (vilket det med eftertanke ofta gör för mig). "Jaha? och nu ska någon annan än jag få något ut av det här". Varför och Vad och Hur. 

Allra helst vill jag vara i biblioteket; ett bord, en stol, handskarna och samlingsförteckningen. Jag ser ett koncentrerat lite gult ljus på asken. 

Utifrån denna har jag arbetat den här veckan.

* Du är här

Här är jag.
I veckan var jag på humanisten och filmade med mina vita handskar. Jag tog på mig ansvaret att sortera ett antal böcker på tidskriftsavdelningen. Som en uppvärmning sorterade jag tidskrifter om etnologi för att sen ta mig upp till Handskriftsavdelningen. Där stod den, skåpet fullt av små lådor med små kort sorterade och arkiverade med största noggrannhet. Till skillnad från resten av universitetsbiblioteket får man inte bara klampa in på handskriftsarkivet och låna handskrivna lappar som man vill. Lapparna, böckerna och tidskrifterna där är förvarade bakom stängda dörrar och det du möts av och ställs inför innan ett eventuellt lån ens kommer på tal är en stor möbel med lådor märkta med bokstäver. I alfabetisk ordning finns små kort där författarna till de olika handskrivna texterna är skrivna och ev. plats och kort om innehållet står under. Jag fastnade fullständigt vid att utan att kunna se den faktiska samlingen såg jag hur ordentlig, viktig och utbredd den är. Sanningen är att alla dem texterna som lapparna representerar kanske varken finns eller är samlade på samma ställe, det är nog ingen som kollat. Trots detta så tror vi på det. Jag återkom och kände arkivariens makt.

Idag köpte jag den här

I denna ska jag arkivera min samling i bokstavsordning. Det som står i den ska hanteras med samma respekt och självklarhet som samlingen på UB. Allt som tas på så stort allvar blir sanning och fakta, riktigt och faktiskt. 

Dagens arbete

Hur är det egentligen tänkt att vi ska lägga upp det här? Jag känner att jag just nu arbetar med min gestaltning på kvällar och helger och 9-5 arbetar jag med allt det vi förväntas göra under tiden. Det ger en jobbig känsla av att man inte kan gå ner på djupet i någonting, varken gestaltningen eller de alla parallella småkurser vi har. Läser jag litteraturen känner jag att jag tappar djup i min gestaltning och fokuserar jag på gestaltningen halkar jag efter i de små examinationsmoment vi har hela tiden. Hur är det TÄNKT att vi ska lägga upp det? Fortsätter det så här kommer jag knappt hinna skrapa på ytan. 

Vita bomullshandskar

Har ni någonsin sett något släktforskningprogram där den forskande får hjälp av en arkivarie i vita handskar? 

De vita bomullshandskarna är till för att inte överföra eventuell smuts och fett från arkivariens fingrar till de känsliga och ofta gamla pappersdokumenten dem hanterar. Men jag tycker deras funktion är större än så. Papprena snuddade av de vita bomullshandskarna blir automatiskt viktiga nog att vara rädd om. Handskarna visar vad som har sparats åt oss och som vi vill spara till våra efterlevande och anledningen till sparandet blir nästan överflödigt. DETTA ÄR VÄRT! 

För att mitt arkiverande ska bli värt något måste jag köpa ett par vita bomullshandskar åt mig själv såväl som till dem som ska röra vid det. Detta är en del av min uniform. 

Uniform

Med hjälp av handledningen igår har jag landat i något slags delmål. 

Vem jobbar i mitt inre arkiv?
Vem arkiverar i mitt inre arkiv?
Hur klär sig denna personen?
Hur är denna personen?

Jag snubblade passande nog över ett avsnitt av en ny serie på SVT (play) von Svenssons kläder. I det första avsnittet som är ute nu undersöker Karin Winther och Niklas Källner just uniformer och kläder vi har på jobbet

 Länk till avsnittet på SVTplay 

Om man söker på ordet Arkivarie på Googles bildsök är den här personen den första man får upp

Om du söker på ordet Arkivarie på wikipedia förklarar den yrket så här: "En arkivarie arbetar med att utreda, vårda, ordna och förteckna arkivbestånd samt att ge råd och service till arkivets användare och besökare. Arkivarien, som vanligtvis har högskoleutbildning (fil kand eller fil mag), kan arbeta med allt från att ordna historiska arkiv till att delta i att planera digitala informationssystem. Arkivarien utreder, granskar och bedömer vilka handlingar som ska bevaras i arkiv och vad som är mindre viktig information och kan gallras. Det gäller framförallt att ta vara på information som kan vara värdefull för forskningen nu och i framtiden." 

Hur har jag missat det här yrket när jag i nian fick gå till SYV? 

Utreda, vårda, ordna...

Granska, bedöma...

Ta vara på information som kan vara värdefull.

Att även får bestämma vad som är mindre viktig information. Vi som lärare pratar ofta om den informationen vi ska ge våra elever, om huruvida den är objektiv trots att den gått igenom urvalsprocesser och filter. Är arkivarien det första filtret? Är det inte då det ultimata maktyrket? Inget vet vem du är men du styr våra liv. 

En av flera första dagar

Jag bestämde mig redan igår (måndag) för att sätta mig i ateljén vid 10 och så blev det också. Med den vetskapen fick jag redan måndag kväll bestämma mig för ett material som min start av en start skulle bestå av. Mitt inre arkiv är nog allt utom strukturerat och jag kom och tänka på SVTs Anslagstavlan. 

(Anslagstavlan på youtube)

Innan han nyser får respresentera den förvirrade kartläggningen som efter nysningen (som får representera handledningen) blir det glesare och mer fokuserade arkiv där få mer mer exakta post-itlappar sätts upp. Materialet blev alltså post-its och det är det jag sitter och arbetar med nu. 

En stund till i förvirringen i hopp om en regäl nysning. Förlösande, utlösande, chockartad och härlig.

Fortsättning följer.