En konstig känsla

Gestaltningen känns som att den står på fast mark i samma skepnad som sista handledningen men det känns som att jag har bytt plats i förhållande till den. Jag berättade nyss för Lisa P hur jag i början inte kunde förstå hur det jag grävde i nu skulle kunna fortsätta ut och förenas med mitt examensarbete och helt plötsligt är det de enda jag ser. Jag ser hur det jag gjort nu är min plattform, blir min research. Egentligen låg det där redan från början i en mindmap av post-its. Framför mig hade jag redan då allt mellan jag och döden men det krävdes fem veckor av arbete för att jag skulle se det. Döden döden döden. Men helt olikt Astrid Lindgren är upprepandet inte nog för att jag ska vara färdig med det.